Lyssna
Hoppa till huvudinnehåll

Stöd till äldre

Beskrivning: Suicid är vanligast bland äldre och i synnerhet bland män 85 år och äldre. Orsakerna kan vara flera men en bidragande faktor kan vara att livskvaliteten sjunker i takt med stigande ålder. Livskvaliteten tycks sjunka i synnerhet hos män, åtminstone enligt resultaten från en enkätundersökning av ett slumpmässigt urval av 9968 personer i åldrarna 65–80 år (Djukanovic, Carlsson & Peterson, 2016). Drygt en fjärdedel av personerna uppgav att de kände sig ensamma och flera studier (t.ex. Cacioppo m.fl., 2006Victor & Yang, 2012Zebhauser m.fl., 2014) har påvisat ett samband mellan depressiva symtom och upplevd ensamhet. Behovet av insatser som på olika sätt kan hjälpa patienter med deras ensamhetsproblematik har uppmärksammats av primärvården (Karlsson, 2009) och ensamhet är det största enskilda problemet som avhandlas i MIND:s äldrelinje.

Ett sätt att motverka ensamhet är att skapa tillfällen för meningsfulla möten. Vid Karolinska Institutet har en metod i form av livsberättargrupper testats inom det så kallade HÄLP-projektet (Nygren m.fl., 2014) där samtalsgrupper för äldre erbjöds personer som var i riskzonen för depression. Resultatet visade bland annat att personer som medverkat i samtalsgruppen skattade sin hälsa som bättre, upplevde ökad autonomi och hade mindre depressiva symtom, jämfört med hur de mådde innan (Djukanovic, Carlsson & Peterson, 2016). Stadsmissionen har implementerat metoden och utbildat ledare för livsberättargrupper och startat grupper över hela landet. Utvärderingen av livsberättargrupperna visade att ångest och känslor av ensamhet minskade signifikant efter deltagande. Det är dock anmärkningsvärt att endast cirka 20% av deltagarna i livsberättargrupperna var män. Effekterna som rapporterades gällde både män och kvinnor vilket tyder på att män kan dra nytta av insatsen men att det kan finnas utmaningar förknippade med att engagera män i den här formen av insats (Peterson, 2019). Liknande insatser har utvärderats i Japan, som observerat positiva utfall avseende minskad risk för självmordsförsök och fullbordade självmord (Motohashi m.fl., 2007, refererad i Hou m.fl., 2022; Oyama m.fl., 2005, refererad i Sakashita och Oyama, 2022). Exempelvis har en studie utvärderat insatser med mål att stärka sociala relationer, fysisk hälsa, och fritidsaktiviteter. Även i denna studie kunde man se att insatserna minskade självmordstalet bland äldre kvinnor, men inte bland äldre män, jämfört med kringliggande regioner (Oyama m.fl., 2005, refererad i Sakashita och Oyama, 2022). Insatserna för äldre personer har ofta varit en del av komplexa program som innefattat flera olika insatskomponenter, vilket medför att det i sammanhanget inte går att säga exakt vilka specifika komponenter som bidragit effekten som rapporteras i forskningen.

Exempel på åtgärder:

  • Identifiera och implementera evidensbaserade insatser som bekämpar ofrivillig ensamhet. Man bör i dessa situationer beakta att viktiga könsskillnader kan finnas, och att det kan vara särskilt utmanande att hitta effektiva och attraktiva insatser för äldre män (den grupp som i Sverige har de högsta självmordstalen per capita).
  • Implementera Livsberättargrupper givet positiva effekter av utvärderingen.
  • Stödja kommuners och frivilligorganisationers arbete med äldre för att bekämpa ofrivillig social isolering.
  • Erbjuda relevant utbildning till personal som ofta kommer i kontakt med sårbara äldre i synnerhet (se sidan om utbildning till gatekeepers), men särskilt sårbara äldre män.
  • Undersöka möjligheten för primärvården att ge deltagande i livsberättargrupper på recept.
Back to top