Hjälp- och stödinsatser
FÖRDJUPNING NIVÅ 2

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Hjälp- och stödinsatser


Hjälp- eller stödinsatser för suicidala personer i form av telefonlinjer, samtalsgrupper eller onlineforum finns i både Sverige och i andra länder. Syftet är att den suicidala, eller på annat vis bekymrade, personen ska känna sig hörd, få berätta om sina problem, och att uppmuntra denna till konstruktiva lösningar till problem och till att fortsätta leva. Eftersom många suicidala personer undviker att söka formell hjälp, kan detta vara den enda möjligheten för vissa att tala med någon om sina problem. Olika stödinsatser kan ha olika målgrupper. Många är öppna för alla men andra kan kräva remiss.

Insatsens vetenskapliga underlag​

Evidens kring effekten av telefonhjälplinjer har dokumenterats av Zalsman m.fl. (2016) och Mann m.fl. (2005). Underlaget bedömdes då vara otillräcklig för att kunna uttala sig om insatsens effektivitet på suicidutfall.

I litteratursökningen VT2018 (januari 2015 – mars 2018) identifierades ytterligare två systematiska sammanställningar innehållande två originalstudier som utvärderat telefonstödlinjer. I litteratursökningen VT2021 (april 2018 – mars 2021) identifierades ytterligare en sammanställning, som omfattade 10 publikationer och som syftade till att utvärdera effekten av peer support groups; alltså stödgrupper där både ledare och deltagare har personlig erfarenhet av självmordsproblematik och stödjer varandra. Sammanställningarna listas nedan i bokstavsordning.

Nelson m.fl. (2017) inkluderade en originalstudie (Mishara & Martin, 2012) i sin översikt, som var en multikomponentstudie där effekten av telefonlinjen inte kunde isoleras (The Together for Life Suicide Prevention Program). Interventionen, som utfördes i Kanada, syftade till att reducera suicidala beteenden bland poliser, genom följande strategier: etablering av en telefonstödlinje (som besvarades av andra poliser; anledningarna till kontakt varierade men kunde exempelvis bero på traumatiserande upplevelser inom tjänsten), utbildning för all personal i hur man identifierar suicidrisk, utbildning av chefer och fackrepresentanter samt en reklamkampanj för att synliggöra för deltagare hur programmets delar hör ihop. Interventionen utvärderades bland 4178 poliser. Innan interventionen var suicidtalet i populationen 30,5 fall per 100 000 individer, vilket reducerades till 6,4 efter interventionen (p = .008). Ingen kontrollgrupp användes i studien.

Okolie m.fl. (2017) inkluderade en originalstudie (Fiske och Arbore, 2000) som undersökte en stödlinjes effektivitet, specifikt riktade till äldre personer. Denna var dock en allmän stödlinje (The Friendship Line), och insatsen utvärderades inte isolerat från andra parallella insatser. Stödlinjen var öppen dygnet runt i USA, dit äldre personer kunde ringa för att få känslomässigt stöd, krisstöd, och remiss till andra insatser. Interventionen kombinerades med en annan insats (The Geriatric Outreach program), där telefonsamtal och hembesök bokades i förväg, och erbjöd stödsamtal till personer med suicidrisk. Dubbelinsatsen utvärderades i en mindre kontrollerad pre-post-design men visade inte på någon reducering av suicidförsök.

Schlichthorst, Ozols, Reifels, & Morgan (2020) sammanställde vetenskapliga artiklar och grålitteratur som utvärderat så kallade peer support program för självmordsprevention. För att ett program skulle räknas som ett peer support program skulle både ledaren och deltagarna ha personlig erfarenhet av självmord. Programmet fick inte vara en del i en multikomponentsatsning, ha kliniskt utbildade ledare eller vända sig till gatekeepers eller efterlevare. Vidare behövde programmet syfta till att minska självmordsrisk, och inte psykisk ohälsa generellt. Totalt 7 program beskrivna i 10 publikationer identifierades (Beyond Blue, u.å.; Roses in the Ocean, u.å.; Edwards, 2008; Eichenberg, Otte, & Fischer, 2006; Kral, 2006; Davidow, 2018; Niederkrotenthaler, Gould, Sonneck, Stack, & Till, 2016; Pfeiffer m.fl., 2019; Salvatore, 2010; Tse, Bagley, & Hoi-Wah, 2018). Majoriteten av programmen genomfördes i form av gruppträffar och/eller individuella träffar i olika kontexter (slutenvård, öppenvård eller lokala organisationer). Två publikationer beskrev onlineforum. Tre av de sju programmen hade utvärderats, dock inte gällande självmordsförsök eller fullbordade självmord.

Fördjupning Nivå 2
Hjälp- och stödinsatser

Slutsats

Ett mindre antal studier (totalt två) har gjorts för att utvärdera stödlinjers effekt på suicidala beteenden. Utvärderingarna var av lägre kvalitet och resultaten är blandade. Den eventuella effekten av stödlinjer är även i de flesta studier svår att isolera från andra parallella insatser. Denna typ av insats bedöms därför ha svagt underlag. Inga studier om peer support groups hade utvärderats på utfallen självmordsförsök eller fullbordade självmord och bedöms därmed inte ha evidens. Det bör dock tilläggas att det kan vara mycket svårt att utvärdera effekten av telefonlinjer dit användare ringer anonymt, eftersom det inte finns någon möjlighet till uppföljning. Det är därför möjligt att sådana insatser är effektiva utan att det finns evidensunderlag för det (Assing Hvidt m.fl., 2016).