FÖRDJUPNING NIVÅ 1

Skolbaserade insatser

De flesta skolbaserade interventioner som hittills utvärderats har genomförts i form av olika universella program eller selektiva program för individer med förhöjd suicidrisk (de som uppvisar riskbeteenden vid screening). Målen med skolbaserade program handlar oftast om att förstärka skyddande faktorer och minska riskfaktorer. Det är vanligt att programmen innehåller komponenter som syftar till att öka elevernas medvetenhet kring ämnet suicid och psykisk ohälsa, exempelvis genom samtal och diskussioner. De flesta program bygger även på att uppmuntra eleverna till hjälpsökande för sig själva och andra.

Tidigare evidenssammanställningar (Zalsman m.fl., 2016) har indikerat att programmen leder till ökad kunskap och förändrade attityder gentemot suicid, men att få studier har rapporterat effekter på suicidbeteenden. Zalsman m.fl. (2016) rapporterade dock att tre stora randomiserade kontrollerade studier (av programmen Signs of Suicide, Youth Aware of Mental Health, Good Behavior Game) visat på signifikant minskade suicidförsök och suicidtankar i studiepopulationen.

Litteratursökningen VT2018 identifierade ytterligare sju systematiska sammanställningar och meta-analyser (inkluderande totalt 15 originalstudier), samt fyra enskilda originalstudier. Resultaten visade att det vetenskapliga stödet för de olika programmen är mycket varierat. Utifrån litteratursökningen VT2018 bedömdes skolprogram ha stark evidens överlag. En del studier har inte utvärderats med relevanta mått men flera studier av bättre design påvisade positiva effekter på både suicid och suicidförsök. Efter litteratursökningen VT2021 bedöms evidensen fortfarande vara stark. De program som bedöms ha starkare vetenskapligt stöd är Youth Aware of Mental Health (YAM), Good Behavior Game och Signs of Suicide (SOS), men den sistnämnda huvudsakligen i en högstadiekontext. Randomiserade kontrollerade studier av dessa tre program har rapporterat inkonsekventa resultat gällande suicidförsök. YAM är det enda programmet som har utvärderats i två olika stickprov varav ett i Sverige. I den svenska replikeringsstudien fanns det inga effekter gällande utfallsmåttet suicidförsök. Däremot konstaterades en minskning av förekomsten av suicidtankar, depression, ångest, och bland annat en ökning när det gäller hjälpsökande och utåtriktade hjälpbeteenden, klassklimat och kunskaper om psykisk hälsa.

Programmen Surviving the Teens och Family Check-Up (FCU) bedöms ha måttlig evidens. Övriga program bedöms ha svag evidens, bland annat Yellow Ribbon, Sources of Strength, HeadStrong, Care, Assess, Respond, Empower (CARE), Parents CARE (P-CARE), och Coping and Support Training (CAST). Communities That Care (CTC) bedöms ha ingen evidens för suicidrelaterade utfall.