INSATSER

__________
Övrigt - Fördjupning

Teknologibaserade insatser
FÖRDJUPNING NIVÅ 2

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Teknologibaserade insatser


 

Denna kategori är heterogen och består av insatser som är baserade på tekniska lösningar, inklusive internetbaserade mobil-applikationer och hemsidor, men även videoinnehåll och blåa lampor (men exkluderar telefonbaserade insatser och andra tekniska kliniska behandlingar, t.ex. elektrokonvulsiv terapi och transkranial magnetstimulering). Under de senaste åren har forskning kring internetbaserade behandlingar av olika slag ökat (t.ex. e-KBT). Däremot består en stor del av forskningen av lämplighetsutvärderingar snarare än effektutvärderingar (t.ex. användarupplevelser).

Insatsens vetenskapliga underlag

Evidensbasen för dessa insatser har endast dokumenterats i begränsad utsträckning tidigare av Zalsman m.fl. (2016) som konkluderade fler studier måste göras på grund av att den nuvarande evidensbasen är uppbygd på få studier av suboptimal kvalité.

Den aktuella litteratursökningen identifierade ytterligare sex systematiska sammanställningar innehållande fem originalstudier, samt en enskild originalstudie. Sammanställningarna och den enskilda originalstudien listas nedan i bokstavsordning.

Barker m.fl. (2017) undersökte evidensen för användning av  lampor som genererar blått ljus på tågstationer för att minska järnvägssuicid under mörka timmar på dygnet. Två kontrollerade observationsstudier och en okontrollerad observationsstudie utförda i Japan ingick i översikten. Insatsen har föreslagits vara effektiv eftersom blått ljus (som finns i solljus) kan påverka mänskligt humör. I den första studien (Matsubayashi m.fl., 2013) minskade suicid med 84% (IRR = 0.17, 95% CI: 0.03-0.87) efter installeringen av blå lampor. I den andra studien (Matsubayashi m.fl., 2014) minskade suiciden med 74% (IRR = 0.26, 95% CI: 0.13–0.52) där lamporna blev installerade samtidigt som ingen systematisk ökning av suicid på andra stationer med vanliga lampor observerades. Den tredje och okontrollerade studien (Ichikawa m.fl., 2014) visade inte på några effekter av installation av blå lampor. Man fann att proportionen av suicidförsök vid slutet av stationsplattformen, vid nattetid (när lamporna är påslagna och förmodas vara effektiva) inte minskade signifikant. Att effekten skulle ske endast på nattetid beaktades inte i de två första studierna.

Grist m.fl. (2017) undersökte mobilapplikationer för unga personer med psykisk ohälsa. Inga relevanta interventioner kunde dock identifieras, som utvärderats med suicidrelaterade utfallsmått.

Hetrick m.fl. (2017) utvärderade Reframe-IT på suicidförsök bland unga (n = 50, medelålder 14,7) som rekryterades från 18 skolor i Australien. Interventionsgruppen (n = 26) fick sedvanlig vård samt 10 veckor av Reframe-IT som innehöll åtta moduler av KBT-material och aktiviteter som specifikt relaterar till suicidbeteende. Formatet på modulerna var en serie videodagböcker inspelade av unga personer. Efter varje videodagbok belyste en vuxen karaktär vilka viktiga KBT-strategier som hade demonstrerats. Modulerna fullbordades först i skolan med en anställd från skolans elevhälsoteam närvarande. Därefter kunde deltagarna nå modulerna genom ett online-verktyg. Deltagarna fick även faktablad med information om ämnen relaterade till suicid samt nedladdningsbara ljudklipp till avslappningsövningar. Verktyget innehöll även en meddelandefunktion där deltagarna kunde kommunicera med en terapeut som svarade med standardiserade meddelanden matchande deltagarnas situation. Kontrollgruppen fick sedvanlig vård (n = 24). Antalet suicidförsök skiljde sig inte signifikant mellan interventionsgruppen och kontrollgruppen efter 10 veckor (0 suicid-försök i interventionsgruppen och 3 deltagare som rapporterade 9 suicidförsök i kontrollgruppen) eller 22 veckor (0 suicidförsök i interventionsgruppen och 2 deltagare som rapporterade 4 suicidförsök i kontrollgruppen sedan förra uppföljningen).

Perry m.fl. (2016) undersökte evidensen för webb/mobilapplikationer innehållandes bland annat KBT-baserat material, riktade till unga personer. Författarna identifierade endast en originalstudie (Robinson m.fl., 2014) som utvärderat ett program (Reframe-IT) suicidrelaterade utfall, dock endast på suicidtankar. Studien var småskalig (N = 32) och använde en kontrollerad pre-post-design där deltagarna som hoppade av studien tjänade som kontroller, vilket ökar risken för bias väsentligt. Effekter var signifikanta och små- till mellanstora (suicidtankar: ηp2 = 0.66; depression: ηp2 = 0.48-0.60; hopplöshet: ηp 2 = 0.46). Deltagarna använde den webbaserade applikationen en gång i veckan under skoltid, och assisterades av en kliniker vid behov. Applikationen innehöll bland annat moment om kognitiv omstrukturering och hantering av suicidtankar, som förmedlades via video, ljud och animeringar. Inga interventioner som utvärderats med suicid/suicidförsök som utfall identifierades.

Pospos m.fl. (2017) gjorde en kartläggning av webb- och mobil-applikationer som syftar till att minska utbrändhet, depression och suicidalitet hos sjukvårdspersonal. Bland annat identifierades ”MoodGYM” som innehåller fem KBT-baserade moduler som görs veckovis. ”Virtual Hope Box” är en app som syftar till att hjälpa användaren att hantera obehagliga tankar och emotioner.  ”Stay Alive” är en suicidpreventiv mobilapplikation som bland annat producerar en individanpassad säkerhetsplan, andningsövningar, diskussionsforum och länkar till andra suicidpreventiva resurser. Ingen av dessa applikationer har dock utvärderats med suicid eller suicidförsök som utfallsmått, även om de skapats i syfte att vara suicidpreventiva.

Robinson m.fl. (2016) kartlade interventioner baserade på sociala medier på internet. Inga relevanta interventioner kunde dock identifieras.

Witt m.fl. (2017b) sammanställde resultaten från 14 studier som utvärderat online- och mobilbaserade applikationer med syftet att främja självreglering av humör och minskande av självskadebeteende. En studie, som mätte utfall relaterade till suicidförsök/självskadehandlingar, var relevanta för teknologibaserade insatser. Kordy m.fl. (2016) undersökte, i en randomiserade kontrollerade studie, effekten av internetbaserade applikationer för självreglering av emotioner jämfört med sedvanlig vård. Det första betingelsen bestod av sedvanlig vård samt av användning av den internetbaserade interventionen SUMMIT som deltagarna (n = 77) använde för att reglera känslor, monitorera deras depression och få tillgång till deras krisplan som togs fram i samråd med en kliniker vid indexperioden. Under 12 månader följdes deltagarna via mail eller annan form av kontakt via en smartphone. I den andra betingelsen fick deltagarna (n = 79) insatsen SUMMIT-PERSON som innehöll samma komponenter som SUMMIT men kompletterades med möjligheten att under interventionsperioden vara med i en gruppchatt tillsammans med en klinisk expert och andra deltagare. Det ingick även individuella samtal med en klinisk expert om känslomonitoreringen tydde på en stundande kris. Kontrollgruppen (n = 80) fick sedvanlig vård. Under en 24 månaders period observerades det ingen reducering av proportionen deltagare som gjorde suicidförsök eller självskadehandlingar (p = 0.55).

Fördjupning Nivå 2
Teknologibaserade insatser

Slutsats

Totalt 6 identifierade originalstudier utvärderade teknologibaserade insatser. Zalsman m.fl. (2016) konkluderade att antalet studier kring teknologibaserade insatser är få och av låg kvalité, och att fler studier därmed måste göras innan man kan uttala sig om evidensläget. Sedan dess har några få nya studier publicerats. Teknologibaserade insatser är en heterogen grupp interventioner som inte nödvändigtvis är jämförbara avseende deras metoder och förmodade verksamma mekanismer. Därför bedöms insatsernas evidens var för sig, och inte som övergripande kategori.

Blåa lampor som insats bedöms sammantaget som att ha måttligt underlag i och med att två kontrollerade studier (Matsubayashi m.fl., 2013; Matsubayashi m.fl., 2014) visat på positiva resultat med stora effekter, samtidigt som en motsägande replikationsstudie (Ichikawa m.fl., 2014) av okontrollerad design visat på oförändrade suicidförsökstal. Inga av studierna påvisade negativa effekter. Således kan en utvärdering i svensk kontext vara av värde att genomföra, förutsatt att metoden är relativt billig och inte kräver omfattande underhållsarbete för att implementeras.

Webbapplikationen Reframe-IT har utvärderats i två studier varav en (Hetrick m.fl., 2017) undersökte dess effekt på suicidförsök och den andra (Robinson m.fl., 2014) endast suicidtankar. Studien om suicidförsök innehöll ett litet antal deltagare och visade inte på någon signifikant effekt av applikationen. Därmed bedöms insatsens underlag vara svagt. Webbapplikationer om känsloreglering bedöms ha svag evidens då den identifierade randomiserade kontrollerade studien (Kordy m.fl., 2016) om SUMMIT och SUMMIT-PERSON inte visade på signifikanta effekter på självskadebeteende/suicidförsök. Inga studier (med relevanta utfallsmått) som utvärderat mobil-applikationer riktade till sjukvårdspersonal (MoodGYM, Virtual Hope Box, Stay Alive) kunde identifieras. Inte heller identifierades studier som hade utvärderat insatser på sociala medier. Sådana insatser bedöms därmed inte ha evidens.