Vetenskapligt underlag för BCI - Lågintensiva uppföljningar via vykort och sms
Totalt nio randomiserade kontrollerade studier utvärderade kontaktbaserade uppföljningsinsatser efter självskada, självförgiftning eller suicidförsök, däribland uppföljande vykort, SMS-baserade omsorgsmeddelanden, ”green cards”, kriskort och coping cards. Sammantaget är resultaten blandade. Flera studier fann inga signifikanta effekter på upprepad självskada, självförgiftning eller suicidrelaterade utfall. I en studie rapporterades färre nya suicidförsök i interventionsgruppen, men skillnaden var inte statistiskt signifikant. Andra studier visade däremot färre upprepade självförgiftningsepisoder, lägre förekomst och färre episoder av suicidförsök, lägre odds för suicidförsök eller längre tid till nytt suicidförsök. Sammantaget talar resultaten för att enkla kontakt- och kortbaserade uppföljningsinsatser kan ha suicidpreventiv potential i vissa grupper och vårdkontexter, men effekten är inte entydig och tycks bero på interventionens innehåll, intensitet, målgrupp och vilket utfall som studeras.
Vad innebär insatsen?
Patienten får efter utskrivning för självskada eller suicidförsök uppföljande vykort eller sms som skickas till sin hemadress respektive mobiltelefon under tre månader och oftast upp till ett år. Antalet meddelanden varierar från sex till tolv, samt ett extra meddelande på patientens födelsedag. Utskicken är tätare nära inpå utskrivning och minskar successivt. Meddelandena är mestadels standardiserade, ibland handskrivna, och syftar till att förmedla att personalen bryr sig om patientens välmående. De ska också förmedla information om krisstöd och evidensbaserade copingstrategier. Även mer personliga element kan inkluderas exempelvis påminnelser om patientens personliga copingstrategier, om dessa diskuterades under patientens vårdbesök. Det finns även insatser i denna kategori som endast erbjuder ett kort med kontaktuppgifter till en psykolog som är tillgänglig dygnet runt, alternativt ett kort som ger patienten möjlighet till direkt återinläggning på psykiatriska akutmottagningen.
Översikt av studier
Totalt nio randomiserade kontrollerade studier har utvärderat kontaktbaserade uppföljningsinsatser efter självskada, självförgiftning eller suicidförsök, däribland uppföljande vykort, SMS-baserade omsorgsmeddelanden, ”green cards”, kriskort och coping cards. Studierna omfattade både vuxna, ungdomar, unga vuxna och militär personal, och utvärderade främst upprepade suicidförsök, självskada, självförgiftning eller andra suicidrelaterade utfall.
Resultaten var blandade. Beautrais m.fl. (2010), Evans m.fl. (2005) och Robinson m.fl. (2012) fann inga signifikanta effekter på upprepad självskada eller suicidrelaterade utfall, och Cotgrove m.fl. (1995) fann en lägre andel nya suicidförsök i interventionsgruppen, men skillnaden var inte statistiskt signifikant. Carter m.fl. (2005) fann ingen signifikant skillnad i andelen patienter med ny självförgiftning, men däremot färre upprepade självförgiftningsepisoder i interventionsgruppen. Hassanian-Moghaddam m.fl. (2011) rapporterade både lägre förekomst av suicidförsök och färre suicidförsöksepisoder efter vykortsuppföljning, medan Comtois m.fl. (2019) fann lägre odds för suicidförsök efter SMS-baserade omsorgsmeddelanden, trots att primära suicidriskhändelser inte minskade signifikant. Morgan m.fl. (1993) rapporterade färre faktiska upprepningar av självskada efter ”green card”-insatsen, och Wang m.fl. (2016) fann att coping card som tillägg till case management var associerat med längre tid till nytt suicidförsök under tre månaders uppföljning.
Sammantaget visar studierna att enkla kontakt- och kortbaserade uppföljningsinsatser efter självskada eller suicidförsök i vissa studier är associerade med minskade suicidförsök eller färre upprepade episoder, men resultaten är inte entydiga. Effekterna tycks variera beroende på målgrupp, insatsens innehåll och intensitet, samt vilket suicidrelaterat utfall som studeras.
Gå till den detaljerade översikten av alla studier
Delfipanelens bedömning
Insatsen uppskattas att ha en begränsad potential att förebygga suicid i Sverige. Denna uppskattning bedöms som ganska osäker eftersom evidensen visar liten eller ingen tydlig effekt och resultaten saknar ofta statistisk säkerhet. Överförbarheten till svenska förhållanden är dessutom begränsad eftersom flera studier är genomförda i låginkomstkontexter med svaga jämförelser. Det gör det svårt att bedöma vilken effekt man kan förvänta sig i en svensk vårdmiljö. Insatsen är samtidigt mycket skalbar och relativt kostnadseffektiv att genomföra, då den främst kräver en organisation för utskick eller meddelanden. Inga tydliga hinder har identifierats, men det finns vissa integritets- och sekretessaspekter att beakta.