Vetenskapligt underlag för skolprogram med screening och utbildning i varningssignaler
Totalt sex originalstudier och tre metaanalyser utvärderade skolbaserade eller ungdomsinriktade suicidpreventiva program med fokus på suicidmedvetenhet, depression, hjälpsökande och peer-support. Sammantaget tyder resultaten på att strukturerade skolbaserade suicidpreventiva program kan vara kopplade till minskade suicidförsök eller suicidrelaterade utfall bland ungdomar. Resultaten är mest konsekvent positiva för Signs of Suicide (SOS), där flera randomiserade kontrollerade studier visade minskade självrapporterade suicidförsök vid korttidsuppföljning. Även Surviving the Teens rapporterade minskade suicidförsök efter insatsen, men studien saknade kontrollgrupp och resultaten bör därför tolkas med försiktighet. Community Helpers Program var associerat med färre suicidrelaterade vårdbesök bland yngre ungdomar, men inte bland äldre ungdomar, vilket tyder på att effekten kan variera mellan åldersgrupper. Metaanalyserna ger en blandad bild: vissa översikter visar att skol- eller utbildningsbaserade insatser kan minska suicidrelaterade utfall, medan andra inte finner någon tydlig effekt på suicidförsök när bredare psykosociala insatser analyseras sammantaget. Resultaten bör tolkas mot bakgrund av variationer i programinnehåll, målgrupper, studiedesign, uppföljningstid och risk för bias. Sammantaget framstår skolbaserade program med tydligt fokus på depression, suicidrisk, varningssignaler och konkret hjälpsökande som mer lovande än bredare eller mindre strukturerade insatser, men mer robusta studier behövs för att bedöma vilka komponenter som har störst betydelse.
Vad innebär insatsen?
Skolbaserade och ungdomsinriktade suicidpreventiva program syftar ofta till att öka kunskapen om depression, suicidrisk och varningssignaler, minska stigma kring psykisk ohälsa och stärka elevers benägenhet att söka hjälp för egen del eller för en vän. Insatserna kan bestå av undervisningspass, filmer, diskussioner, självskattning av depressiva symtom, övningar i hjälpsökande, information om krislinjer och utbildning av elever eller så kallade peer helpers. Vissa program riktar sig till alla elever i en skola, medan andra fokuserar på att identifiera och utbilda ungdomar som redan fungerar som informella stödpersoner i sin omgivning. Programmens innehåll, omfattning och intensitet varierar, och alla insatser har inte visat tydliga effekter på suicidrelaterade utfall eller hjälpsökande.
Översikt av studier
Totalt sex originalstudier och tre metaanalyser utvärderade skolbaserade, utbildningsbaserade eller ungdomsinriktade suicidpreventiva insatser med fokus på suicidmedvetenhet, depression, hjälpsökande, peer-support och bredare psykosociala interventioner. Originalstudierna omfattade Signs of Suicide (SOS), Yellow Ribbon Suicide Prevention Program, Surviving the Teens Suicide Prevention and Depression Awareness Program samt Community Helpers Program (CHP). Studierna använde främst randomiserade kontrollerade designer, pre–post-designer och registerbaserade kvasiexperimentella analyser, medan metaanalyserna inkluderade randomiserade och kontrollerade studier av skolbaserade, universella, selektiva, indikerade och bredare psykosociala insatser. Originalstudierna genomfördes i USA och Kanada, medan metaanalyserna sammanfattade studier från flera utbildnings- och ungdomskontexter.
Resultaten var huvudsakligen positiva för SOS-programmet. Aseltine Jr. och DeMartino (2004), Aseltine Jr. m.fl. (2007) och Schilling m.fl. (2016) fann att SOS var associerat med färre självrapporterade suicidförsök vid 3 månaders uppföljning. King m.fl. (2011) fann i en pre–post-studie att Surviving the Teens var associerat med minskade självrapporterade suicidförsök, men studien saknade kontrollgrupp. Pulok m.fl. (2024) fann att CHP var associerat med färre suicidrelaterade vårdbesök bland yngre ungdomar, men inte bland äldre ungdomar. Freedenthal (2010) fann däremot ingen generell ökning av hjälpsökande efter Yellow Ribbon-programmet, även om kontakt med krislinje ökade. De samlade resultaten från metaanalyserna var delvis varierande: Itzhaky m.fl. (2022) fann ingen tydlig effekt på suicidförsök för bredare psykosociala insatser, medan Kiran m.fl. (2024) och Walsh m.fl. (2022) fann att skol- eller utbildningsbaserade insatser var associerade med minskade suicidrelaterade utfall. Sammantaget tyder resultaten på att strukturerade skolbaserade program, särskilt SOS, kan minska suicidförsök bland ungdomar, medan resultaten för bredare psykosociala insatser, hjälpsökande och peer-support är mer varierande och bör tolkas mot bakgrund av skillnader i programinnehåll, målgrupper, studiedesign och risk för bias.
Gå till den detaljerade översikten av alla studier
Delfipanelens bedömning
Insatsen uppskattas att ha en begränsad potential att förebygga suicid i Sverige. Denna uppskattning bedöms som osäker eftersom evidensen visar varierande resultat och bygger på studier från USA, vilket innebär både viss överförbarhet och begränsningar kopplade till skillnader i skolsystem och stödstrukturer. Insatsen är i grunden anpassningsbar, men genomförbarheten påverkas av skolors resurser och behovet av fungerande uppföljning. Den kan bidra till minskat stigma, men vissa upplägg kan även påverka hjälpsökande negativt, vilket kräver försiktig implementering och löpande uppföljning.