Vetenskapligt underlag för suicide pits
Totalt två originalstudier utvärderade installation av suicide pits under spåren i Londons tunnelbana. Sammantaget tyder resultaten på att denna typ av intervention kan vara kopplad till lägre dödlighet vid suicidhandlingar på spårområdet. Resultaten bör dock tolkas med viss försiktighet eftersom båda studierna var observationsstudier och genomfördes inom samma tunnelbanesystem.
Vad innebär insatsen?
Suicide pits är säkerhetsutrymmen under eller tätt intill rälerna vid järnvägs- och tunnelbaneplattformar, med syftet att utrymmet mellan tågets underrede och spårbädden ökar, vilket kan minska risken för allvarliga eller dödliga skador om en person hamnar framför ett tåg. Suicide pits kan vara särskilt utformade skyddsgropar eller ursprungligen ha anlagts som dräneringskanaler, och kan ge ett skyddande utrymme under tåget och därmed öka möjligheten att överleva en incident.
Översikt av studier
O’Donnell och Farmer (1994) utvärderade installationen av suicide pits i Londons tunnelbanesystem och mätte suicidfrekvensen under åren 1973 till 1990. Man jämförde hur stor andel av suicidförsöken som resulterade i dödsfall på stationer med eller utan suicide pits. Resultaten visade att stationer med suicide pits hade signifikant färre (45%) suicid än de utan suicide pits (66%, p < 0,001). Coats och Walter (1999) gjorde en liknande studie i samma tunnelbanesystem mellan 1996 och 1997. Under perioden var dödligheten för samtliga stationer i studien 57%. Suicidförsök resulterade i död i 44% av fallen på stationer med suicide pits och 76% på stationerna utan (p = 0,026).
Gå till den detaljerade översikten av alla studier
Delfipanelens bedömning
Insatsen uppskattas att ha en begränsad potential att förebygga suicid i Sverige. Denna uppskattning bedöms som ganska osäker. Dels eftersom effekten baseras på minskad dödlighet vid hopp snarare än minskning i antalet självmord vid hopp (och det saknas tillförlitlig data för att bedöma hur ofta personer hoppar utan att avlida). Dels för att evidensen är begränsad till studier från en enskild kontext med svag studiedesign. Resultaten kan dessutom påverkas av var åtgärden implementerats och av lokala förhållanden som tåghastighet och stationsutformning. Genomförbarheten bedöms som låg, då insatsen är svår att införa i efterhand och främst är aktuell vid ny- eller ombyggnation. Kostnaden är relativt låg i sådana fall, och insatsen kan även minska dödligheten vid fallolyckor på spår.